Fredrik Eliasson

Idag har vi knatat långt som attan igen. Det blev totalt fem uppstigningar på olika ställen och ca: 200 höjdmeter i motlut. Det tog förståeligt nog hela dagen men det var riktigt gött, solsken och perfekt temperatur tillsammans med bra före både på upp och ner vägen. Jag känner att jag skulle kunna skriva nåt mycket mer målande och roligare men jag är så fruktansvärt trött nu så det kommer inget. Men jag kan säga att det var en attans fin dag med gött sällskap, solgrop, fet matsäck, pudersnö och glada människor. Här är bilderna, stor kameran fick följa med på expeditionen nämligen.

Vi började första stigningen vid den bortersta pennan, gick upp på toppen knölen mellan pennorna, för att sedan gå upp på toppen som den närmsta pennan pekar på. Sedan ner från samma håll vi kom ifrån och upp på den mellersta toppen igen och ner. Sedan traverserade vi i skogen längs en vandringsled ner till den röda nålen som pekar på Whistler Village. (ALLA fattar säkert EXAKT hur jag menade :p)

När vi går på längre turer som denna använder vi oss av stighudar som man klistrar fast under skidorna så blir det ungefär som vallningsfria skidor fast med mycket bättre grepp bakåt och fruktansvärt mycket sämre glid framåt.

Pasta lunch är grejer det. Metall prylen som sitter i bindningarna är Alpine Trekkers och de tillåter att jag kan lyfta hälen när jag går med stighudarna.

Martin.

Bernhard med ett eventuellt mission i bakgrunden, Fissile Peak.

Bernhards splitboard, en typ av snowboard som man kan "klyva" på mitten och flytta om bindningarna så att man kan gå med dem. Stighudar under här med.