I Torsdags förra veckan skulle jag kolla mailen innan jag gick till sängs. Sedan dess har saker och ting inte varit sig riktigt likt.
I höstas skickade jag iväg ett gäng ansökningar till lite olika universitet. Vissa till längre program mest för att se om jag hade nån chans överhuvudtaget. Typ hur långt bak i kön hamnar jag? Vissa till kortare kurser som jag tänkte att jag kunde ta på distans medan jag fräste runt på skidor i alperna. Som lite uppvärmning till när det blev dags att plugga på riktigt.
Så jag kom in på en kurs som heter Fotografi och visuell kommunikation, noll obligatoriska sammankomster och inte ens kvartsfart. Perfekt som förberedelse inför antagningsprovet på det program jag hade tänkt söka i vår - Fotojournalistik vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Nu kanske inte Sundsvall är den mest tilltalande studieorten jag kan tänka mig, men ett intressant ämne och nära hem och till fjällen och så vidare. Så ändå helt okej.
Trots att jag kom in på distanskursen och planerade att åka ner till ännu en vinter i Engelberg och fortsätta satsa på att bli riktigt jävla bra på att åka skidor, så behöll jag köplatsen på det program som jag helst av allt ville komma in på men som jag samtidigt verkligen inte trodde att jag hade nog meriter för.
Fram tills att jag öppnade mailen i torstags kväll hade jag helt och fullt glömt bort köplatsen till Journalistik och multimedia vid Södertörns högskola i Stockholm. Idag har jag blivit fotograferad till mitt student-ID som jag ska hämta ut på måndag när första kursen startar.
När jag fick beskedet trodde jag inte riktigt att det var sant. Jag fick, och har fortfarande, känslan av att jag inte kommer att få den här chansen på det här programmet igen. Jag fattade ett snabbt beslut samma kväll att avbryta vintern i Schweiz efter endast en veckas vistelse, istället för de tre månader som var inplanerade.
Dagen efter sade jag upp mig från mitt jobb som skidlärare. I söndags satte jag mig i bilen och började köra norrut mot Stockholm, dagen efter var jag framme. Just nu försöker jag vänja mig vid tanken att totalt byta livsstil och bli stockholmare.
Jag har aldrig varit mer förvirrad.
