Tidigt en torsdag morgon i mitten av oktober möter jag upp med Johan på macken i Mörsil. God morgon, high five och in med laggen i bagaget sedan bar det av västerut mot Åre. Vi styrde upp till Ullådalen för att slippa onödigt knatande.
Eftersom ingen av oss äger vettig topptursutrustnig spände vi fast skidorna på ryggsäckarna och gick till fots. Inga konstigheter med det. Två timmars pjäx-hike senare kunde vi äntligen klicka i bindningarna och ta säsongens första, djupt efterlängtade svängar. Några staktag i fallinjen och farten är där, lycka! Genast börjar blicken vandra över terrängen efter vinddrivor, knölar och annat kul att leka på. Den totala euforin tar över och jag låter allt bara ske. Jag saktar in i botten av åket och hör Johans glädjerop och förstår att han upplevt exakt samma glädje.
Trots ett pressat tidschema då Johan skulle vara på jobbet tidigt samma eftermiddag bestämde vi oss för att ta ett sista åk på vägen ner till parkeringen. Ingen av oss ville sluta åka trots bristen på varken lift eller kondition att ta sig upp med igen. Men som bekant har ju även de bästa av dagar ett slut. Fast egentligen var det ju snarare skidsäsongen som började.
"Den bästa och tidigaste säsongsstarten någonsin" - Johan