Fredrik Eliasson

Vi gick på tur idag, i sju timmar... Tanken var från början att vi skulle köra ett åk som heter Poop Chutes och bara det är ett mission som tar kanske en lite drygt en halv dag i bra förhållanden. För att ta sig till själva huvudåket måste man, från högsta punkten i liftsystemet, gå upp på en bergskam vilket tar 20-30 minuter med stighudar. Sedan ska man åka ner på andra sidan av bergskammen, ner i en dal bortom liftarna. Då hamnar man på en glaciär som man ska korsa och sedan börjar den riktiga stigningen. Vi kollade på kartan och räknade snabbt ut att enbart biten från glaciären upp till nästa kam var 280 fallhöjdsmeter. Den biten avverkade vi från början med stighudar, men mot slutet blir det för brant att ha skidorna under fötterna så då fäste vi dem på ryggsäckarna och knatade den sista stigningen uppför en ränna. Det var en riktigt frän känsla att gå på ett sånt ställe, man vill ju helst inte trilla baklänges.

När vi sedan kom upp till toppen av kammen tog vi en fika och tvingades ta det jobbiga beslutet att det inte var säkert nog att köra Poop Chutes. Det var flera faktorer som spelade in, dels var det lavinfaran som vi räknade ut var farligare där uppe än där vi hade kollat innan och dessutom var sikten riktigt kass. Vi tog oss en titt i kartan och hittade en rutt som vi bedömde var avsevärt säkrare men väldigt mycket längre. Den gick runt berget istället för över, som det var tänkt först.

I slutet av dagen hade vi rört oss på berget i sju timmar utan att ha sett en människa. Vi hade rört oss på berget med hjälp av stighudar, stakning, vandring, och åkning som i stort sett hela tiden var på skrå. Den sammanlagda sträckan efter liftarna tagit slut var ungefär en mil.

Men till slut när vi kom tillbaka till systemet (långt efter stängning) fick vi oss några riktigt grymma svängar i skogen.

JA, vi drack öl efteråt!