Fredrik Eliasson

Igår kväll såg vi rapporter om att det skulle snöa litegrann inatt, en sådär tio centimeter på en höft, så vi kom överens om att vi skulle kliva upp lite tidigare än vi gjort de senaste dagarna, när det varit kassa förhållanden. Det slutade i alla fall med att jag och Jonas kom upp i vettig tid, Martin och Micke låg och drog sig lite medan vi åt frukost, tog på oss skidkläder, ja, de sov när vi gick ut också. Men det skulle ju inte ha kommit så värst mycket så det var väl okej.
När vi skulle kliva av första liften av två som tar en upp till övre systemet, där all lattjo åkning är, märkte vi att man knappt kunde se vad vi hade för färg på kläderna på grund av all snö som täckt oss. Samma visa var det när vi åkte upp med den andra liften.
Vi bestämde oss för att ta ett åk vi inte testat men som vi hört skulle vara bra, det ligger så högt man kan komma  utan att knata alltför länge. Det var ju inget oklart att det kommit mer än tio centimeter just där i alla fall, dock var det ett påtagligt flatljus (man ser inga konturer, allt är bara vitt).
Nästa åk fick bli ett åk som heter Spankys Ladder, ungefär samma höjd som åket innan. Djupet däremot. För den helt o-invigde kanske jag ska förklara att snödjupet kan variera väääldigt mycket beroende på hur snön blåser omkring och fastnar i rännor och olika formationer. Tack vare detta fenomen så fick vi en gäng knädjupa svängar på sina håll.
Nu ska vi inte sitta och tycka synd om Marin och Micke bara för att de missade denna fina dag. De fick ju faktiskt äta lunch på restaurang, Donken.

Här är dagen bildskörd:

Jonas letar sig ner i en ganska tight ränna.

Undertecknad in action.

Fältet nedan är helt nerlusat med pillows. Ska lägga upp en bild med bättre ljus vid tillfälle.

Såhär ser det ut vid rödljusen. Rätt köttigt med andra ord.