Nittonde februari tvåtusentio.

Nu har jag jobbat hela veckan räknat från i söndags, riktigt gött eftersom åkningen inte är tipp topp. Jag har haft en grupp på fyra knattar, en svensk och engelsk-talande pojk från Luxemburg, två systrar från England och en dansk flicka som jag knappt fattade vad hon sa. Ingen av dem hade nånsin stått på skidor av någon form tidigare, så jag har lärt dem allt från hur man tar på sig skidorna till hur man fångar en knapplift och plogar ner för en backe.
Alla förutom den danska flickan åkte hem igår så idag har jag kört en privatlektion med henne i lite större backar eftersom hon hade lärt så snabbt. Det var rätt soft, pappan hakade på hela lektionen men det funkade bra, det var skönt med en tolk. Men jag måste säga att det är helt annorlunda att jobba som skidlärare här mot för hur det är hemma. Det är mycket mer ansvar och individuellt arbete med själva kunden, man ska se till så de betalat, bestämma mötesplatser och försöka sälja in lite fler lektioner om möjligt. Rutinerna inom själva företaget är också mycket mer strikta än vad de är hemma hos Friluftsfrämjandet, allt ska ske EXAKT som Armin (chefen/ägren) tänker sig. Det är mer som ett riktigt yrke man måste kvalificera sig för. De stora fördelarna är dock att när jag väl jobbar och har lektion är det helt självständigt arbete så jag kan göra vad jag vill som passar in i en skidlektion. Men den största fördelen med att jobba här mot för i Sverige är, förutom lönen, barnens föräldrar. Så har det varit denna vecka åtminstone. I onsdags bjöd engelsmännen mig på lunch med två stora öl, igår bjöd de mig på en stor öl efter lektionen och mamman till Luxemburg grabben lämnade en dricks på 50CHF. Idag blev jag bjuden på lunch av danskarna på den finaste backrestaurangen, det var bordsplacering, bordsservice och hela köret.
Imorgon har jag en privat lekton med en brittisk pojke jag haft förut, och jag har blivit efterfrågad så då är det högre lön!