Tillbaka till nutiden.
Senaste veckan har det varit knapert med uppdateringar, men det betyder inte att det inte har hänt något. Tvärtom snarare. Bland annat pågår det en stor vinterfestival här i Whistler, med en massa event och spelningar både på berget och i byn. Så igår hände nåt svårslaget. Det var en gratis spelning med Swollen Members (skitstort hip hop gäng för er som inte vet). Jag hade i alla fall med mig kameran och tänkte knäppa lite bilder bara för kul. Men det föll sig så att jag lyckades snacka mig in backstage som fotograf, jag sa att jag inte fått mitt press-leg än och blev insläppt utan vidare. Så jag fick knalla omkring på scenen och fota som jag ville i stort sett. Riktigt jävla ballt var det.

Såhär blev några bilder:

Var inte brydd att kommentera bilderna, det vore kul med lite konstruktiv kritik, nybörjare som man är.

Ett hundra inlägg!

Som överskriften sa är detta det hundrade inlägget sedan jag skrev det första hemma hos Johan i Barcelona i september 2009. Det var den första resan efter studenten men det var långt ifrån den sista. Några månader senare bar det av till Budapest med mor för att fira hennes sextioårsdag på ett storstilat sätt. Väl hemkommen från den resan dröjde det inte många veckor förrän det var dags att ta enkelbiljetten ner till Schweiz. Där blev jag kvar i cirka fyra månader och hann under tiden med någon vända till Luzern och en sväng till Genéve på den årliga bilmässan. I slutet av april förra året fick det vara nog med Schweiz på ett tag. Så då åkte jag hem, nästan, stannade några dagar i Malmö hos Even för att fira valborg på vägen. Väl hemma i  Östersund där i maj jobbade jag två veckor. Sedan kom Freja och Even upp från Stockholm och Malmö. Vi tankade bilen och åkte norrut till Riksgränsen och bodde under en vecka i Evens stuga på fjället, mitt på fjället, inte alls bredvid nån väg. Vilket var vad vi hade räknat med. Sedan var planen att Freja skulle ta ett tåg hem till Stockholm medan jag och Even skulle köra vidare ner genom Norge med destination Stryn, hundrafemtio norska mil längre ner i landet. Den planen höll. Men sedan var tanken att vi skulle vara där en vecka och bara ta det lugnt. Så blev det inte, Even fick oturligt nog slut på pengar och fick retirera till Skåne. Men jag stannade kvar och bodde hos Hansa och Maria. Tills jag halkade på ett riktigt fint  bananskal och fick jobb så jag fick råd med eget boende. Jag blev kvar i ungefär en månad istället för en vecka, inget jag var särskilt ledsen över om jag ska vara ärlig. I Juni samma år var det dock dags för att åka hem till Östersund igen för att jobba sommaren och hösten in i 2011. I början av det året däremot klev jag på ett plan som tog mig hit till Whistler. Där är jag nu, men inte så länge till för om tre veckor åker jag hem. Eller nej, juste, det planet skulle åt ett annat håll, men om fem veckor är det destination Åre, Östersund flygplats. Vilka flygplatser jag besökt veckorna innan får ni gott hålla er till tåls med.

Det mesta av allt ovan i bilder:

 Barcelona

Budapest

 Engelberg

 Riksgränsen

 På väg till Stryn. 

 Stryn

 Vancouver

Whistler

I morse var det inte solsken. Det var inte vindstilla. Det var inte torrt på marken. Det regnade och var skitväder hela vägen upp till toppen. Så vi satt inne i soffan imorse, och det ett ett bra tag. Tillslut tog vi oss dock upp på berget, där vi tog ett åk och gick in och fikade, länge, sedan åkte vi ner igen. Det var med andra ord ingen vidare hedervärd insats men det gjorde att man inte har så dåligt samvete nu när man sitter inne och knappar på datorn. Imorgon däremot så kommer det att bli mer skidåkning, det som var regn nere i dalen kom nämligen ner i frusen form efter bara första liften av tre. 

 Vind.

Vind.

Barnbacke.

Här är däremot en bild från vår långtur häromdan som jag blev riktigt nöjd med.

Efter gårdagens super hike så var jag och min förkylning rätt så spak idag. Så det var till att stanna inne idag, med andra ord så har det inte hänt så mycket mer spännande saker än att vi gick och handlade. För att sedan laga flygande jacob. Vilket var jäkligt gott! Men jag lägger upp lite mer bilder från igår bara så att det inte blir enbart världens tråkigaste text inlägg. Här är dem:

 Sköt skarp med stor gluggen för första gången igår, svårt men kul.

 Och nu några bilder från Jonas perspektiv.

Här håller jag på att dö efter sista stigningen.

Fick några riktigt fina svängar i solskenet. Skulle dock inte suttit fel med lite mer fart i denna sväng.

Och såhär har det sett ut från mitt perspektiv idag.

Idag har vi knatat långt som attan igen. Det blev totalt fem uppstigningar på olika ställen och ca: 200 höjdmeter i motlut. Det tog förståeligt nog hela dagen men det var riktigt gött, solsken och perfekt temperatur tillsammans med bra före både på upp och ner vägen. Jag känner att jag skulle kunna skriva nåt mycket mer målande och roligare men jag är så fruktansvärt trött nu så det kommer inget. Men jag kan säga att det var en attans fin dag med gött sällskap, solgrop, fet matsäck, pudersnö och glada människor. Här är bilderna, stor kameran fick följa med på expeditionen nämligen.

Vi började första stigningen vid den bortersta pennan, gick upp på toppen knölen mellan pennorna, för att sedan gå upp på toppen som den närmsta pennan pekar på. Sedan ner från samma håll vi kom ifrån och upp på den mellersta toppen igen och ner. Sedan traverserade vi i skogen längs en vandringsled ner till den röda nålen som pekar på Whistler Village. (ALLA fattar säkert EXAKT hur jag menade :p)

När vi går på längre turer som denna använder vi oss av stighudar som man klistrar fast under skidorna så blir det ungefär som vallningsfria skidor fast med mycket bättre grepp bakåt och fruktansvärt mycket sämre glid framåt. 

Pasta lunch är grejer det. Metall prylen som sitter i bindningarna är Alpine Trekkers och de tillåter att jag kan lyfta hälen när jag går med stighudarna. 

Martin.

Bernhard med ett eventuellt mission i bakgrunden, Fissile Peak.

Bernhards splitboard, en typ av snowboard som man kan "klyva" på mitten och flytta om bindningarna så att man kan gå med dem. Stighudar under här med.

Martin a.k.a. Peño.

Martin och Jonas.

Undertecknad.

Bernhard.

Martin med spektakulära Black Tusk i bakgrunden.

Jonas.

 Samma kille igen.

 

Martin.

Han här med.

Gissa vem.

Peño.

Såklart grillade vi kött och drack bärs när vi kom hem!

Samt somnade framför en rulle.